Jag tycker att demokratin fungerar rätt bra i Sverige, men långt ifrån så bra den borde göra. Demokrati är något som alltid ska förbättras. Det finns ett citat som jag håller med om: ” Det största hotet mot demokratin är att tro att den har förverkligats”. nu har vi en regering som enligt mig inte gynnar den fortsatta demokratiska utvecklingen i Sverige. För mig handlar demokrati bland annat om att försöka bryta ekonomisk orättvisa och med det klasskillnaderna.

 Inget av det tycker jag att borgarna försöker förändra, utan snarare tvärtom. Deras politik utvidgar klasskillnaderna och den ekonomiska orättvisa som finns i Sverige.
Jag tycker att alla de borgerliga partierna för en osolidarisk politik, men det är ett parti som jag har svårt att förstå varför de beter sig som de gör. Det gäller kristdemokraterna som själva säger sig vara kristna, men som ändå står bakom beslut som försämrar för dem som har det sämst och förbättrar för de redan privilegierade. Det är väl knappast förenligt med Jesus läror?

Vi ska aldrig sluta kritisera borgarna och kämpa mot deras politik, men i den här debattartikeln är inte huvudmålet just det, utan det jag nu kommer till.
I Norge röstade befolkningen in en vänsterregering 2005. Tack och lov finns det människor som vill förbättra demokratin och det är vad som håller på att hända i 29 kommuner i Norge.

De 29 kommunerna ska göra en storsatsning på demokratin i den offentliga sektorn och säger till min glädje nej till privatiseringar.
De anställda ska bland annat få mer inflytande över arbetsplatserna, som att var delaktiga i planeringar och hur arbetsscheman ska se ut. Helt enkelt att få vara med i beslutsfattandet.

Den här metoden kallas modellkommunmetoden och har redan provats i några kommuner. Resultaten har visat sig väldigt positiva och två av dem är att personalen trivs bättre på jobbet samt att sjukfrånvaron minskade.
Jag tycker att det visar på att modellen fungerar.
De flesta människor känner sig inte delaktiga på sina arbetsplatser, utan ser arbetet bara som något nödvändigt ont. Det är ett sådant tillstånd Karl Marx har pratat och skrivit mycket om och kallar det för alienation.

För att beskriva alienationen i korta drag, så är det ett tillstånd när arbetaren känner sig utnyttjad och att arbetet är meningslöst samt känner sig som en vara för den som köper arbetskraften. Sånt leder i många fall till nedstämdhet, depression och ett försämrat resultat på arbetet.

Jag tror på Karl Marx teori angående alienationen och är fullständigt övertygad om att den bryts med att utveckla samhället mer demokratiskt.
Jag hoppas att vi får se den norska modellkommunmetoden i Sverige.
JOHAN FRITZ

Uppdaterades: 02 maj 2007