Vänsterpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna, anordnar en manifestation till stöd för avd. 4. Klockan 17:30 samlas vi utanför kvarnen för att därefter bege oss ned mot strömplan i ett fackeltåg. Lotta Back kommer att hålla ett anförande för Vänsterpartiets del och Monica Johansson för Socialdemokraterna.
Hej Snocke!
Läste i tidningen att du lämnat partiet. Dina motiv att som du uttrycker det ”gå din egen väg” har du ansträngt dig att formulera som ädla. Men har du inte glömt något? Du ställde ju en massa ultimatum för att vara kvar i Vänsterpartiet. En del gränsade till utpressning, som det att du krävde en lap-top med internetuppkoppling för att överhuvudtaget komma på möten. Ett annat var att jag skulle lämna föreningen annars skulle du göra det. För du blev ju arg på mig när jag påpekade att man inte kan ställa villkor och idka utpressning för att få sin vilja igenom. Sånt kan man bli utesluten för enligt gällande stadgar, det betraktas som illojalitet mot partiet! Jag tyckte också att du skulle driva politiska frågor istället för privata, det blir ju lite konstigt när den enda gången du vill ha en fråga med på dagordningen så handlar det om förmåner för dig själv som partiet ska betala.
Alltnog påstår du att stämningen är dålig i lokalföreningen. Du har så rätt, det blev en lite tryckt stämning efter dina sms till gruppledaren där du krävde hennes avgång för att du inte gillade hennes uppträdande och kände dig personligt förorättad eller ”övergiven” som du sa. Det hjälpte tydligen inte att saken sades vara utredd efter ett möte med ds-ordföranden, kort därefter började du en ny sms-terror mot gruppledaren med nya avgångskrav och krav på lojalitetsförklaringar. Tyvärr var det inget du ville stå för, när man försökte nå dig för en förklaring gjorde du dig oanträffbar. Ville du bli gruppledare själv? Vad var det som lockade i så fall? Möjligheten att påverka? Arvodet?
Du tyckte inte alltid att partiföreningen var dåligt organiserad. Du deltog gärna vid de tillfällen när det bjöds mat och dryck och berömde vid de tillfällena organisationen. Jag letar nu förgäves efter dina förslag till ny organisation. Inte ens när du satt i föreningsstyrelsen kom du med några. För det mesta satt du tyst och stirrade i bordet. Utom vid de mer lättsamma mötena som när vi var i Helsingfors. Då pratade du och var glad.
Du ska behålla din fullmäktigeplats säger du. ”Dina” väljare ger dig stöd i det. Du glömmer att för 99% av de som röstade på Vänsterpartiet var du bara ett namn på en valsedel. Du fick ju inte heller tillräckligt med personröster för att flyttas upp. Har du inte då glömt att fullmäktigeplatsen som du betraktar som ”din” har du fått genom att medborgare i Katrineholm röstat på V, inte på dig? Vilka har du pratat med som röstat på V för att du var med på listan, du som överhuvudtaget inte deltog i valrörelsen? Din bror? Dina polare?
Hur känner du dig förresten inför att gå på nästa fullmäktige? Kommer du att palla alla blickar du kommer att få, kommer du att stå ut med alla viskningar bakom din rygg? Alla tycker ju inte som du, Snocke!
Du känner inte igen dig i partiet säger du. Tro fan det när du inte kan skilja Mp från V. Det är ingen ideologisk skillnad säger du, men inte är väl Mp socialister? Är det inte just det som gör att man väljer V: socialismen? Hur blir det om du söker medlemskap i Mp? Har du berättat för dem om ditt uppträdande i vår förening? Kan du verkligen se Mp:s medlemmar i ögonen och lova att vara lojal även om beslut går din ära förnär? Skulle det vara trovärdigt? Tänker du berätta för Mp att du en styvt en vecka före din avgång kandiderade till föreningsstyrelsen i V och att du lurade till dig en nämndplats? Med allt detta i åtanke undrar jag vilket parti som numer skulle kunna se dig som en tillgång.
Vet du vad jag tror Snocke? Jag tror att ditt omdöme har varit hyggligt grumlat den senaste tiden. Jag tror att du befinner dig i en situation som du i och för sig känner igen men inte är bekväm med. De kamrater som gett dig stöd och försökt hjälpa dig den senaste tiden har du nu spottat på så det gör ju inte hela situationen bättre precis. Det är av förklarliga skäl många som är arga på dig nu, du har gjort dåliga val utifrån en dålig rådgivare. Du har lurat, svikit och hånat dem som ställt upp för dig. Det kan inte kännas så gott. Vänsterpartiet tog emot dig med öppna armar när du lämnade S. Ingen har gjort något för att driva dig ur partiet, du har helt enkelt straffat ut dig själv. Jag tänker inte önska dig lycka till i politiken, där är du hyggligt stekt redan eftersom du har svårt med din trovärdighet. Men lycka till i livet och hoppas att du hittar tillbaka till den plats där du kände dig stark och modig utan att grumla sinnet och tanken med dåliga rådgivare! Det blir lättare att hålla sig i närheten av sanningen och verkligheten då
Vänligen/Jan-Erik Back fd partikamrat.
Det är med bestörtning som vi kan konstatera att Leif Svensson har valt att lämna partiet samt på ett osmakligt sätt hänga ut föreningen och hans forna kamrater, kamrater som var där och ställde upp för honom, men som han nu uppenbarligen struntar fullständigt i. Inte nog med det offentliga försöket att skada föreningen så väljer han också att strunta i demokratin och väljarna genom att behålla förtroendeuppdrag och platser som väljarna gav Vänsterpartiet i förtroende. Sveket känns dubbelt så hårt då jag personligen har stöttat Leif och hjälpt honom i hans roll som förtroendevald. Följande pressmeddelande har skickats till KK.
Angående Leif Svenssons avhopp från Vänsterpartiet:
Som det framstår för oss är den direkta orsaken till Leif Svenssons avhopp att han inte får den lap-top med Internet-uppkoppling, som han anser sig behöva för sitt politiska arbete. Ett enat medlemsmöte avslog ansökan. Därefter har han använt sig av utpressning och ställt ultimatum om annan medlems utträde ur partiet. Leif har fått praktisk hjälp med andra saker från partimedlemmar, som förmodligen – och med all rätt – känner sig svikna av honom nu.
Leif Svensson hänvisar till att organisationen i partiet är dålig. Vi har inte sett några konkreta förslag eller idéer om att förändra eller förbättra organisationen från honom. Den låga närvaron på medlemsmöten har han själv haft stor del i tidigare, då han förra mandatperioden knappt deltog i några möten. Därmed kanske han inte borde framföra just det som ett argument.
Den dåliga stämningen har han själv stor del i då han skickar anklagelser via sms och sedan gör sig oanträffbar, samt inte följer uppgjorda överenskommelser. Han har i det närmaste trakasserat gruppledaren. Den hårda ordväxling som han anger var han inte delaktig i och den var snabbt avklarad. Hjälp har tagits av DS-ordförande för att reda ut oegentligheter vid ett tillfälle och ett nytt möte var planerat. Den som bryter mot det som gjorts upp är Leif själv.
Vi utgår från att Leif Svensson lämnar sina politiska uppdrag. Det skulle vara ytterst odemokratiskt att sitta kvar på poster för Vänsterpartiet och representera ett annat parti. Våra medlemmar förutsätter att det är en vänsterpartist som sitter på Vänsterpartiets uppdragsposter. På samma sätt utgår vi från att andra partier inte nyttjar våra platser genom nyförvärvade medlemmar.
Lotta Back, gruppledare i Vänsterpartiet Katrineholm
Tony Rosendahl, ordförande i Vänsterpartiet Katrineholm
Som politiker i Katrineholm blir man alltid betraktad som ”Kullbergska-kramare” och lokalpatriot och något av en dåre om man protesterar mot en s.k förändring – läs försämring – sker på Kullbergska sjukhuset. Ibland känns det som att våra sakliga argument inte beaktas överhuvudtaget. Men skam den som ger sig, vi får nöta på, trägen vinner, heter det!
Som politiker i Katrineholm blir man alltid betraktad som "Kullbergska-kramare" och lokalpatriot och något av en dåre om man protesterar mot en s.k förändring – läs försämring – sker på Kullbergska sjukhuset. Ibland känns det som att våra sakliga argument inte beaktas överhuvudtaget. Men skam den som ger sig, vi får nöta på, trägen vinner, heter det!
Psykpatienter är inte en röststark grupp som hävdar sig, så vi får hjälpa dem i egenskap av medmänniskor. Kvaliteten på vården kommer inte att höjas för att den flyttas till annan ort. Nyköping har inte några behandlingar som vi saknar i Katrineholm. De har inte andra yrkeskategorier heller, i alla fall inte inom slutenvårdspsykiatrin.
Vi landstingspolitiker har under de två tidigare mandatperioderna bestämt att det ska satsas på psykiatri från alla partier. Vänsterpartiet har nu skrivit ett eget förslag om att avd 4 i stället för att flytta delas på två mindre avdelningar. Det finns utredningar som pekar på att det redan stängts för många slutenvårdsplatser i landet för psykiatrin.
Låt oss inte vara delaktiga i den trenden!
Jag tar mig friheten att som Katrineholmsbo och lokalpolitiker krama Kullbergska! Jag är dessutom, med många andra, anställd av Landstinget Sörmland inom psykvården och har en god inblick i hur den fungerar.
Lotta Back, gruppledare för Vänsterpartiet i Katrineholm och ledamot Västra Samverkansberedningen
Vad hände med närhetsprincipen?
På torsdag kommer hälso- och sjukvårdsnämnden att fatta ett diffust beslut om psykiatriska slutenvården i Katrineholm. Diffust för att det inte framgår att slutenvården kommer att flyttas till Nyköping, men det är det som beslutet innebär. Det kallas utveckling men är i själva verket avveckling.
Jag träffar rätt så mycket människor som är berörda av slutenvårdspsykiatrin i Katrineholm, eftersom jag själv arbetar inom öppenvården för samma klinik. Jag har inte hört någon enda person som är emot utveckling av psykiatrisk vård. Tvärtom – det finns alldeles för få mätinstrument för psykiatrisk behandling, vad som är effektivt och ger patienter ett bättre mående.
När slutenvården flyttades från Nyköping till Katrineholm (kanske 1988?) var ett av huvudskälen till flytten, att det var ineffektivt att ha personal från Katrineholm att åka fram och tillbaka. En stilla undran blir då, hur det har förändrats? Vägen är densamma och det tar fortfarande ungefär 1 timme att åka mellan orterna.
Säkerhet för patienter och personal är ett argument som används för att motivera en flytt. Människor kan med ett sånt argument luras att tro att det är mycket incidenter på avd 4, eftersom det hävdas att det är otillräckligt som det ser ut i dag. Faktum är att det inte är mer incidenter på avd 4 än på någon annan psykiatrisk vårdavdelning i länet.
Ett annat faktum, som inte nämns i någon beskrivning av utvecklingen är att de få patienter som är oroliga och utagerande på ett hotfullt sätt vårdas i Eskilstuna och inte i Nyköping. Tre platser finns i Eskilstuna för patienter från vårt upptagningsområde.
För en del av våra patienter skulle det bli närmre att åka till sjukhus i Örebro, Norrköping och Eskilstuna än till Nyköping. Det är inte möjligt utan remiss, då psykiatri är specialistvård.
Ett av problemen är troligen att vårdtiderna är längre inom psykiatrin än inom kroppssjukvården. Om man t ex ska in för en operation,, så har det inte så stor betydelse för anhöriga var det sker. Man får snabbt komma hem igen och det blir inte en massa åkande för att hälsa på under vårdtiden. Så ser det inte ut för våra psykpatienter och deras anhöriga. Inom psykiatrisk vård finns inte behandlingar som snabbt gör patienterna friska. Ibland räcker det naturligtvis med korta inläggningstider också. Alla är inte inlagda inom sluten psykiatrisk vård länge, men det jag menar är att det är stor skillnad på kroppssjukvård och psykiatrisk vård. Närheten är en viktig komponent för att kunna slussas ut på ett smidigt sätt till sitt hem igen. Trygghet är en nog så viktig känsla när man mår psykiskt dåligt. Att personalen har personkännedom och att man som patient känner igen personalen kan inte nog påpekas, just för trygghetens skull. Jag tyckte att Ann-Marie Cervin gav en saklig beskrivning i närhetsfrågan om hur det var att vara anhörig till en person som vårdades i Nyköping. Hon hade dessutom små barn och var tvungen att gå ner i arbetstid för att orka.
Nej, en flytt till Nyköping för slutenvårdspsykiatrin är inte bra för oss i Katrineholm, Flen och Vingåker.
Lotta Back, gruppledare för Vänsterpartiet i Katrineholm och psykiatrisjuksköterska på öppenvården i Katrineholm samt ledamot i Västra Samverkansberedningen
Så har då 2007 kommit till ända och det nya året har tagit sin början. Många människor avger nyårslöften och ser fram emot en bättre tillvaro. Tyvärr kan inte all människor dela den framtidstro som många känner vid årsskiftet. Den borgerliga regeringen rivstartade sin mandatperiod med att gå till angrepp mot de mest utsatta i samhället. Sänkning av a-kassan, begränsning av ersättningsperioden, svårare att uppfylla villkoren för ersättning och en höjning av avgifterna har knäckt många människors redan bräckliga ekonomi. Att bara få stämpla upp till heltid under en begränsad period för den som lyckas gå från heltidsarbetslöshet till en deltidsanställning är en märklig signal. Det skall löna sig att arbeta upprepar man jämt och ständigt samtidigt som man försämrar för den som lyckas ta sig ur arbetslösheten.
De som är sjuka eller förtidspensionerade skall ut i arbetslivet. En lyckad rehabilitering är inget fel och det är många sjukskrivna och förtidspensionerade som inget hellre vill än att få ett arbete och känna sig behövda. Tyvärr använder regeringen fel taktik och drar alla över en kam. Arbetslösa och sjuka betraktas av regeringen och deras förespråkare som potentiella kriminella som utnyttjar välfärdsystemen. Samtidigt sänker man skatterna för höginkomsttagare och är väldigt överseende med skattefiffel som framträdande moderater ägnar sig åt. Habsburg-Douglas, framträdande riksdagskvinna för moderaterna har varit väldigt tydlig med sin syn på arbetslösa och sjuka. Tyvärr har hon inte yppat ett ord om fifflande partikamrater, men de kanske tillhör ett "finare skikt" som har rätt att ägna sig åt sånt.
Pigavdraget för höginkomsttagare, utförsäljning av Svenska folkets egendom och svikna löften till studenterna är andra exempel på den högerpolitik som regeringen under ledning av "Det nya arbetarpartiet" genomför.
Nej ni borgare, ni har säkert skapat ett trevligare nyår för en del som nu får ännu mer pengar att röra sig med men för de flesta inför det nya året har ni bara utdelat en spark i magen.
Tony Rosendahl
Ordförande för Vänsterpartiet i Katrineholm