Med anledning av regeringens budgetförslag och de få kommentarer som har kommit fram lokalt (KK frångick sin tradition att fråga partiernas gruppledare om kommentarer till budgeten) så slängde jag ihop en artikel.

Alliansen har misslyckats! Eller lyckats? 

Halvvägs in i mandatperioden och vad har regeringen åstadkommit? Med facit i hand så kan vi se idag att utanförskapet i Sverige har ökat. Över en miljon människor står idag utanför a-kassan, ett resultat av de chockhöjda avgifterna. Utslagningen har ökat, sjuka och arbetslösa har tvingats ut från våra försäkringssystem till att bli beroende av försörjningsstöd, något som vi kan se i vår egen kommun på de skenande kostnaderna och kommande underskottet i socialnämnden. Arbetslösheten är fortsatt hög, högre idag än när regeringen tillträdde och förväntas stiga ytterliggare, något som Anders Borg själv erkänner. Den svenska ekonomin är sämre rustat idag för att möta lågkonjunkturen än för två år sedan. Istället för att satsa på välfärden och skapa fler jobb när man hade chansen så ägnade sig regeringen åt att jaga och försämra för de mest utsatta i samhället samtidigt som man började plocka isär våra trygghetssystem och genomförde stora skattesänkningar för de välbeställda, skattesänkningar som de sjuka, arbetslösa och låginkomsttagare fick betala för. En av regeringens viktigaste satsningar för att få bukt med arbetslösheten, nämligen nystartsjobben, är ett fiasko. Majoriteten, 9 av 10 av de som får ett nystartsjobb är tillbaka i arbetslöshet inom 6-12 månader.

Mot bakgrund av detta ter sig Anders Borgs budget desto märkligare. Mer av samma som bevisligen har misslyckats. Det är arbetslinjen som gäller upprepar Reinfeldt, Littorin och Borg i kör som en skock papegojor. Sorry grabbar, siffrorna talar sitt tydliga språk. Nej alliansen, se sanningen i vitögat. Ni har misslyckats, men i en sak skall jag ge er rätt. Ni har lyckats öka klyftorna i samhället och påbörjat den samhällsförändring som ni på ideologiska grunder vill genomföra, nämligen ett låglönesamhälle med svaga fackförbund där arbetstagare tvingas konkurrera med varandra om vem som kan sälja sig billigast och där den med den tjockaste plånboken kan ägna sig åt en konstgjord och ytlig valfrihet.

 Tony Rosendahl

Ordförande för Vänsterpartiet i Katrineholm

Uppdaterades: 24 sep 2008