Partiledardebatten
Gårdagens partiledardebatt kändes stundtals som ett eko från kalla krigets dagar. De borgerliga företrädarna och framförallt folkpartiets batongliberaleledare Jan Björklund förnekade sig inte.
Kommunist argumentet var genomgående i deras angrepp på oppositionen och visade återigen att när man inte har annat på fötterna att kritisera vänsterpartiet med så drar man fram det gamla "spöket". Snälla Reinfeldt och kompani, vi lever 2009, inte 1959! Något som en del borgare i Katrineholm också borde ha lärt sig vid det här laget.
Heder åt Lars Ohly som envisades med att ta upp Gaza konflikten och kräva svar och agerande från regeringens sida. Jan Björklunds ställningstagande kan inte tolkas som annat än ett helhjärtat stöd för det israeliska övergreppet och därmed gör han sig, om inte direkt medskyldig till de brott som begås, skyldig till ett smaklöst samtyckande.
Regeringen verkar fortfarande inte ha förstått allvaret i den ekonomiska krisen. Inga nya åtgärder, inga satsningar. Sjuka och arbetslösa skall fortsätta bära bördan av den ekonomiska krisen. Sjuka skall tvingas ut på en arbetsmarknad som har drabbats av tusentals varsel. När fullt arbetsföra människor slås ut idag av en arbetsmarknad som inte vill ha de, hur skall då de sjuka klara sig utan hjälp och stöd?
Nej, partiledardebatten visade klart att vänsterpartiet behövs mer än någonsin i den politiska debatten idag. När ingen annan tar ställning för internationell solidaritet, tar ställning för de sjuka, tar ställning för de arbetslösa eller tar ställning för välfärden så finns det tack och lov, åtminstonde ett parti som gör det. Vänsterpartiet!
Tony Rosendahl
Ordförande