Modersmålsundervisning
Folkpartiets arbetsgrupp för skolfrågor under ledning av riksdagsmannen Christer Nylander har i dagarna föreslagit ett förbud mot undervisning av invandrarelever i skolämnen i sitt eget modersmål. Om ett sådant förbud hade funnits när jag själv kom till Sverige 1980 så hade det inneburit att jag förmodligen inte skulle har klarat mig igenom sexan och högstadiet. Allt i integrationens namn men vad blir det för integration om resultatet av ett sådant förslag får som konsekvens att man har svårare att klara de uppställda målen? Att hamna på efterkälken i skolan leder bara till ett ökat utanförskap och segregation. Hur har vi då lyckats med integrationen?
Som barn till invandrare (finska) föddes jag i det svenska Skåne 1968. Vid två års ålder emigrerade vår familj till Australien där vi tillbringade de följande tio åren. Mitt modersmål är finska och mitt andra språk engelska. 1980 var det så dags att återvända hem till mitt födelseland Sverige. Utan att kunna ett enda ord svenska började jag i sjätte klass. Jag och en annan elev som hade kommit hem igen efter att ha bott i USA fick extra lektioner för att lära oss svenska. Vi fick även ämnesundervisning på engelska och senare på högstadiet även på mitt modersmål finska. Utan de här lektionerna hade jag haft betydligt svårare att klara min skolgång. Jag kommer ihåg tex. matematiken i sexan de gånger jag deltog i klassrummet. Jag kunde inte tillgodogöra mig lektionerna på ett effektivt sätt då jag inte förstod språket.
Det tog drygt ett år innan jag kunde göra mig förstådd på svenska och kunna föra en dialog med mina skolkamrater.
Högstadietiden blev lättare om än inte helt. Det var fortfarande svårt att få på pränt svar på frågor i ett prov tex. Jag vet någon gång att jag frågade min geografi lärare om jag kunde svara på frågorna på engelska eftersom jag kunde svaren men hade svårt för att formulera de på svenska. Det gick bra. Den extra undervisning som jag fick på mitt modersmål och mitt andra språk bidrog även till att utveckla mina kunskaper i och min förståelse för det svenska språket. Även forskningen bekräftar det jag lärde mig, nämligen att modersmålsundervisning är en väg för barn att lära sig det svenska språket. Samtidigt kan man hålla jämna steg med sina skolkamrater i de andra ämnena. Varför skall vi då förvägra barn rätten att ta till sig kunskap enbart på grund utav att de ännu inte behärskar svenskan? Detta kan endast leda till en ökad segregation och utanförskap. Till skillnad mot vissa i FP ser jag modersmålsundervisningen som en tillgång för Sverige. Ju fler språkkunniga vi har i Sverige desto bättre kommer Sverige att klara sig i den globaliserade framtiden.
Nu har ju många borgerliga företrädare tagit avstånd från förslaget men att det gång på gång från folkpartiet dyker upp dylika tankegångar får en att undra om syftet med förslagen verkligen är integration eller om man istället ägnar sig åt röstfiske i grumliga vatten? Integrationen främjas inte av förslag som syftar till att sudda ut och förringa människors bakgrund och historia, och integrationen handlar heller inte om att "försvenskas" utan om en ömsesidig respekt för varandras olikheter och att alla människor, oavsett bakgrund, har rätt att leva och verka, på lika villkor, i det svenska samhället. Rätten till utbildning, rätten till arbete, rätten till hälsa och rätten till ett människovärde på lika villkor är grundläggande om integrationen skall lyckas.
Tony Rosendahl
Ordförande för Vänsterpartiet i Katrineholm