Skip to main content

Aurora – ännu en del av outsourcingen?

Flera företrädare för Vänsterpartiet har undertecknat en debattartikel, däribland gruppledaren för Vänsterpartiet Katrineholm, Tony Rosendahl, och distriktsordföranden, Patrik Renfors. Debattartikeln återges nedan:

Idag upprörs även många av de ansvariga för den oansvariga privatiseringen av samhällets nyckelfunktioner som skandalen med Transportstyrelsen blottat. Men lika lite som privatiseringsivrarna vill se själva grundproblemet, lika blinda är man för att Sverige är i full färd med att outsourca landets försvarsförmåga.

Aurora 17 innebär den största militära övningen i Sverige på 25 år. Det är också första gången som det omdiskuterade värdlandsavtalet tillämpas med trupper från hela sex Nato-länder. Sverige övar mot ett fiktivt ”A-land”, vars gränser som av en händelse sammanfaller med Rysslands.

Detta sker samtidigt som Ryssland genomför den stora övningen Zapad 17 vilken hålls tillsammans med Vitryssland. Det kommer alltså bli trångt på, över och under Östersjöns yta, då Aurora bland annat kommer tilldra sig på Gotland där amerikanska Patriotmissiler lär ska placeras ut. Risken för farliga incidenter är stor samtidigt som omgivningen kan ges uppfattningen att vi på svensk mark redan nu förbereder för placering av utländsk trupp.

Ryssland visar musklerna i och kring sin hemmaplan och Sverige bidrar aktivt till att Nato med USA i spetsen utmanar dem. Även Norge vidtar sina mått och steg; i norska Vaernes, endast 7 mil från svenska gränsen, planeras en huvudbas för amerikanska marinkåren. Det skulle bryta mot Norges tidigare policy att inte tillåta permanenta baser för Nato på sitt territorium, och förslaget har mött starka protester från den norska allmänheten.

Försvarsmakten skriver om operationsordern för Aurora 17 att man skall öka förmågan att ”enskilt och tillsammans med andra kunna möta ett väpnat angrepp”. Nyckelfrågan är förstås denna. Bidrar Sveriges deltagande i övnings- och rustningsspiralen till ökad säkerhet för Sverige? Aurora 17 måste alltså bedömas utifrån hur övningen kan komma att påverka säkerhetssituationen i Östersjöområdet. Både Nato och Ryssland har på senare tid ökat sin militära närvaro i området och båda sidor har genomfört stora övningar. Det kan inte ligga i Sveriges intresse att bidra till att ytterligare öka spänningarna. Dessutom sänder det fel signaler om Sveriges alliansfrihet.

Tvärtom menar vänsterpartiet att Sverige med alla till buds stående medel ska verka för motsatsen. Utifrån en grund av trovärdig militär alliansfrihet och ett starkt svenskt försvar bör vi bedriva en aktiv diplomati som land men också inom ramen för FN och OSSE. Sverige bör ta nedrustningsinitiativ och verka för förtroendeskapande åtgärder. Vi bör stimulera kontakter på olika nivåer; myndigheter, universitet och forskarsamhället, men självklart även mellanfolkliga. I konsekvensens namn kräver därför Vänsterpartiet att värdlandsavtalet skrotas. Att Aurora blir både den första och den sista gången avtalet tillämpas, att kampen för fred, nedrustning och avspänning intensifieras. Att särskilt tonvikt läggs vid att arbeta mot det ökade kärnvapenhot som inte bara Nordkorea utan även Rysslands, USA:s och Storbritanniens sk modernisering utgör.

Aurora är en pansardäckskryssare, numera museum vid Nevas strand, som är en av symbolerna för ryska revolutionen 1917 då Oktoberrevolutionen inleddes med ett signalskott från Aurora. Idag en symbol för grymt svikna förhoppningar om ett bättre samhälle. Nästan på dagen 100 år därefter så står namnet Aurora för ännu en höjning av den rustnings- och övningsspiral som erfarenhetsmässigt förr eller senare leder till urladdning. En urladdning vars värsta konsekvenser i form av ett kärnvapenkrig innebär slutet på alla förhoppningar.

Stig Henriksson Försvarspolitisk talesperson Vänsterpartiet
Lotta Johnsson Fornarve Riksdagsledamot för Vänsterpartiet Sörmland
Patrik Renfors Distriktsordförande Vänsterpartiet Sörmland
Tony Rosendahl Gruppledare Vänsterpartiet Katrineholm

Idag går vi tillsammans, hand i hand…

Till vardags brukar vi sällan hålla med varandra. Det är nämligen vårt jobb; att diskutera. Att bryta åsikter mot varandra och försöka övertyga både varandra och allmänheten om att just våra idéer är bäst. Vi representerar sju olika partier som står för ett brett spektrum av skilda åsikter inom många frågor som är centrala för HBTQ-personer. Vi har definitivt inte samma ståndpunkt, när det gäller rätten att få adoptera eller rätten till könskorrigering. Vi har olika synpunkter när det gäller det juridiska könet och ibland till och med när det gäller vad som egentligen utgör ”kön”. Om du gräver tillräckligt djupt kommer du utan tvekan hitta någon punkt där varenda ett av våra sju partier inte delar åsikt med RFSL. Och du behöver alls inte gräva djupt för att se att vi inom ett parti anser att ett annat partis förslag inom HBTQ-frågor är väldigt dåliga. Ogenomtänkta kanske. Eller rentav korkade. Det är ju trots allt vårt jobb att tycka till.

Men trots alla våra olika åsikter har vi enats om att tillsammans över parti- och blockgränserna markera vårt gemensamma stöd för HBTQ-personer. Även om vi har helt olika perspektiv inom vissa frågor är vi nämligen helt eniga inom andra. En sådan stor enighet har vi hittat här och nu: människan är en människa och har ett absolut och okränkbart värde, oavsett kön, ålder, social position, etnisk eller religiös tillhörighet eller sexuell identitet. All diskriminering, våld och hot måste bekämpas, inte minst när det gäller sexuell identitet och rätten att vara den du är och älska den du vill. Det borde egentligen vara en självklarhet och vi vill över våra partigränser tillsammans verka för att vi ska komma lite närmare denna självklarhet.

Vi är nämligen alla (o)lika.

Centerpartiet Katrineholm
Kristdemokraterna Katrineholm
Liberalerna Katrineholm
Miljöpartiet Katrineholm
Moderaterna Katrineholm
Socialdemokraterna Katrineholm
Vänsterpartiet Katrineholm

Förstatliga järnvägsunderhållet och återreglera järnvägen [Debattartikel]

Trasiga räls
Trasiga räls

Järnvägsunderhållet har länge varit eftersatt i Sverige. Detta kopplat till avregleringen av järnvägen och privatiseringar har lett till de problem som järnvägen brottas med idag. De återkommande problemen med signalfel och nedrivna kontaktledningar som ofta leder till tågförseningar har väl inte undgått någon resenär. Nu har regeringen och Vänsterpartiet i budgeten kommit överens om att ge trafikverket 8,7 miljarder under åren 2019 – 2020 till investeringar och underhåll varav den största delen, närmare 6 miljarder, kommer att gå till järnvägsunderhåll. Senare i höst kommer man att lämna en infrastrukturproposition för åren 2018 –  2029 till riksdagen. Det är en välkommen satsning men det behövs även andra åtgärder. Det svenska järnvägsnätet är ett av Europas mest avreglerade med en mängd aktörer men inget sammanhållet ansvar. Detta har verkligen satt sina ”spår” så till den grad att man planerar för reducerad hastighet på många sträckor av säkerhetsskäl. Underhållet av järnvägen bör drivas i egen regi av staten och trafiken återregleras Samtidigt måste avkastningskravet på SJ slopas. Då kan vi skapa en sammanhållen järnvägstrafik och samtidigt ha kontroll över underhållet av järnvägsnätet.

Tony Rosendahl
Gruppledare för Vänsterpartiet i Katrineholm

10 vänstermiljarder till välfärden [Debattartikel]

_MG_8577

Bland alla de nya reformerna i budgeten finns det en som vi i Vänsterpartiet är allra stoltast över; att det varje år från och med 2017 tillförs 10 permanenta miljarder i generellt statsbidrag till kommuner och landsting. Det är den största budgetsatsningen på välfärden sedan 1993 och motsvarar kostnaden för 30 000 anställda – undersköterskor, barnmorskor, socialsekreterare, förskollärare och lärare. Efter årsskiftet träder reformen i kraft i människors vardag, till stor glädje och lättnad för tiotusentals patienter, deras anhöriga och alla som jobbar varje dag för att bära upp och utveckla svensk sjukvård, äldrevård och skola.

När Sverige växer måste också välfärden växa. Medan den tidigare alliansregeringen var mycket tydlig med sina prioriteringar; stora skattesänkningar för de välbeställda och en minskning av antalet anställda i välfärden; så visar den här regeringen genom att samarbeta med Vänsterpartiet att det är andra grupper som prioriteras. De 10 årliga miljarderna innebär en förståelse och respekt för dem, framförallt kvinnor, som burit lasset av nedskärningarna och de försämrade villkoren i välfärden, men reformen innebär också omsorg om alla oss som använder välfärden.

De 10 miljarderna är ett viktigt kliv år rätt håll, men nu gäller det att de också används på rätt sätt när de kommer ut i kommuner och landsting. Att pengarna verkligen kommer ut till förskolan, skolan, fritids, socialtjänsten och äldreomsorgen – de områden där behoven är störst.

I Katrineholms kommun, som kommer att få cirka 31 miljoner, föreslår Vänsterpartiet att pengarna används till det de är avsedda för, nämligen en förstärkning av välfärden. Vi ser behoven inom elevhälsan och skolan, inom vård och omsorg och inom socialtjänsten.

I Landstinget Sörmland kommer vi särskilt att arbeta för att de 10 miljarderna ska gå till en modernare, kortare, arbetstid för personalen. Vi har alltid patientens bästa i fokus och ser behov av flexibla lösningar för framtidens sjukvård

När Vänsterpartiet förhandlar med regeringen blir det en budget som prioriterar skolbarnen, patienterna, lärarna och vårdpersonalen. Vänsterpartiet i kommuner och landsting är en garant för att det arbetet fortsätter på alla nivåer så att det verkligen blir bättre vård, skola och omsorg för vänstermiljarderna.

Tony Rosendahl, Gruppledare (V) Katrineholms kommun
Lotta Back, Gruppledare (V) Landstinget Sörmland

(Debattartikeln har även publicerats i Katrineholms kuriren)

En konstruktiv och aktiv vänsterpolitik

solidaritet

Tony Rosendahl, gruppledare för Vänsterpartiet i Katrineholm har skrivit en mycket tydlig debattartikel. Vi återger den här, komplett med länkar till motioner, interpellationer etc som nämns i artikeln.

.

När den nuvarande majoriteten i Katrineholm efter valet 2014 meddelade att de tänkte fortsätta sitt omstridda samarbete i Katrineholm så aviserade vi från Vänsterpartiet att vi skulle fortsätta att driva en konstruktiv och aktiv oppositionspolitik.

Med facit i hand kan vi konstatera att flera av de förslag som vi från Vänsterpartiet har drivit har nu blivit verklighet. Vårt förslag om läxhjälp i de kommunala skolorna  är uppskattat. Vi har nu i kommunfullmäktige fattat beslut om rätt till heltid för kommunens anställda, en fråga som vi har drivit länge och som vi lämnade in en motion om förra året. Vi har varit pådrivande när det gäller kampen mot barnfattigdomen och kommunen arbetar nu aktivt med frågan. Hushåll med försörjningsstöd kan nu erbjudas hyreskontrakt med kommunal hyresgaranti. När det gäller byggandet i kommunen har vi argumenterat för en klok och strategisk planering och en effektiv användning av de tomter som vi vill bygga på.

Andra förslag som vi har lagt i kommunfullmäktige och som inväntar svar från majoriteten är ett avskaffande av de delade turerna och att kommunen ska sluta använda anställningsformen allmän visstid.  Andra förslag som vi har drivit har tyvärr fått avslag från majoriteten. Det gäller bland annat schysta villkor vid kommunala upphandlingar och krav på kollektivavtal.

När det gäller budgeteringen av kommunens verksamheter har vi lagt förslag för att förstärka verksamheterna och välfärden i kommunen. Katrineholm kommer att få 31 miljoner i statsbidrag som Vänsterpartiet fick igenom i budgetuppgörelsen med regeringen. Till skillnad mot majoriteten, som lägger pengarna på hög, så föreslår vi från Vänsterpartiet att pengarna används till det de är avsedda för. Vi ser att elevhälsan behöver stärkas och vi ser också behoven i vård och omsorg. Socialnämnden har varit underbudgeterat i närmare tio års tid.

Vi har valt i våra planeringsdirektiv att förstärka dessa verksamheter och samtidigt har vi kunnat planera för ett plusresultat som egentligen ligger över vad kommunen behöver uppnå.

Vänsterpartiet i Katrineholm är ett oppositionsparti men vi har förslag för Katrineholms och välfärdens utveckling och vi kommer att fortsätta att driva en konstruktiv och aktiv vänsterpolitik!

Tony Rosendahl
Gruppledare för Vänsterpartiet i Katrineholm

Insändare: Satsa på välfärden

vinster

Kommer hemtjänstpersonalen hinna stanna hos mamma och se till att hon äter upp sin matlåda? Hur har barnen det på förskolan? Hinner personalen med dem på ett lugnt, utvecklande och tryggt sätt och hur länge behöver mormor vänta på akuten nu när hon åkte in akut för att få hjälp?

Den här typen av frågor ställer vi oss lite var och en nu för tiden. Den tillit vi tidigare kände till vården och omsorgen har naggats i kanten. Vi har fortfarande samma höga förtroende för de som jobbar på förskolor, sjukhus och äldreboenden, men vi litar inte på att de får de förutsättningar som krävs för att de ska kunna göra ett bra jobb.

Sparprogram och nedskärningar har under åratal tvingat de anställda i vården och omsorgen att stressa allt mer. Nu behöver vi vända utvecklingen. Istället måste vi höja kvaliteten, förbättra arbetsvillkoren och stärka tilliten. Då är fler anställda A och O.

Vänsterpartiet och regeringen förhandlar just nu om statens vårbudget. Vi i Vänsterpartiet ser de stora behoven i vården och omsorgen. Vi har därför valt att prioritera satsningar på välfärden. Vårt krav i förhandlingarna är 10 nya miljarder till kommuner och landsting så att de kan anställa fler i framförallt vården och omsorgen.

I Katrineholm skulle det exempelvis räcka till cirka 60 vårdbiträden eller fritidspedagoger. Det skulle göra det möjligt för oss att satsa mer resurser på äldreomsorgen och skolan.

För att kommuner och landsting ska våga anställa fler måste de nya pengarna vara permanenta. Det Vänsterpartiet kräver i budgetförhandlingarna är därför inte en engångssatsning, utan en permanent ökning av statens anslag till kommunerna och landstingen.

Vänsterpartiet vill bygga ut välfärden. Högern vill i stället sänka skatten för dem som tjänar mest och lagstifta om att de som redan är lågavlönade ska ha ännu lägre lön. Det är ett vägval. En del av det valet gör vi i den vårbudget som Vänsterpartiet och regeringen nu förhandlar om.

De som ser till att våra barn är väl rustade inför skolstarten, lugnar våra gamla när de är oroliga eller tar hand om oss när vi behöver vård och omsorg är vardagshjältar. De förtjänar inte sänkt lön. De förtjänar fler kollegor och rimliga arbetsvillkor. Först då kan de slippa gå hem från jobbet med en känsla av att inte räcka till och istället få känna sig nöjda med sin arbetsdag och stolta över den viktiga insats de gör.

Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson, Vänsterpartiet
Tony Rosendahl Gruppledare för Vänsterpartiet Katrineholm