Som väntat drev majoriteten igenom sitt sparförslag och utläggning av städning på entrepenad. Facken hade samlats i en manifestation utanför. Själva mötet var välbesökt då många var oroliga inför framtiden. Som enda parti i fullmäktige var Vänsterpartiet emot en utläggning av städningen på entrepenad. En utläggning som berör 75 människors framtid. Läs har vad V.s ledamöter hade att säga i debatten.
Lotta Backs anförande:
Ingen V-politik i något av förslagen till planeringsförutsättningar med nya ramar för verksamheterna. Om vi hade suttit vid makten i Sverige så skulle vi förvisso befinna oss i en ekonomisk kris, men inte med rådande omfattning av kommunkrisen.
Det är många saker som åläggs från statligt håll för kommuner att ordna utan att pengar följer med. Mycket kan vi då inte själva bestämma över, det kommunala självbestämmandet blir effektivt kringskuret genom bla lagstiftning. Frågan är hur mycket vi själva styr över – egentligen? Och hur ska vi kunna ta ansvar för saker som vi inte kan påverka? Det anses ansvarsfullt att ha en ekonomi i balans. Men om summan av alla kommunens uppdrag med utgifter och inkomster blir en omöjlig ekvation, pga att man inte får medel som täcker uppdrag som beslutats från statligt håll, vem är det som ska ta ansvar då? Är det ansvarfullt att avskeda personal, som behövs, men som inte ryms i budgeten under rådande ekonomiska krisläge?
Entreprenörer är en annan sak, som vi inte delar uppfattning om. Vad är det som säger att det kostar mindre? Efter ett par år brukar det inte skilja på kostnaderna längre från när arbete utförs av kommunens egen personal och sedan rusar kostnaderna för entreprenaden i höjden. Om t ex städkostnaden i skolan är hög pga att städpersonal vistas där under skoltid, när det är fullt med elever där – detta pga att vi tidigare ansett att det behövs fler vuxna i skolan – så finns det väl ingen anledning att tro att inte vår egen personal skulle arbeta snabbare eller effektivare när skolan är tom? Om det är det vi vill komma åt och bortser från ambitionen fler vuxna…
Dessutom är det ju så, att vi värnar om att vår personal har drägliga arbetsförhållanden. Den uppfattningen bör nog råda oavsett vem som utför själva arbetet. Det finns ingen anledning till att annan personal ska exploateras för att kommuner ska komma "billigt" undan. Vi ska leva i ETT samhälle, inte i en flera olika. En grundläggande vänsteruppfattning är ju att därför ska vi bära varandras bördor.
Vi håller med de fackliga företrädarna om att det saknas konsekvensbeskrivning av de här ambitionssänkningarna som drabbar våra verksamheter. Det är allvarligt! När det gäller tex städentreprenader är utfallet en gissning och därmed är ett utfall på lika många kronor minus en lika kvalificerad gissning. Åtgärderna vägs inte heller mot andra åtgärder som t.ex. skattehöjning eller underskott som facken föreslagit. Istället är det samma gamla medicin som gjorde patienten sjukare från början, som ordineras igen.
Vi har bra skolor och bra äldreomsorg i kommunen. En ambitionssänkning för verksamheterna innebär en klar försämring. Det känns inte som att vi vill vara en del av det – inte för att vi inte vill ta ansvar, eller för att vi inte varit delaktiga i tidigare beslut. Alltså inget "skylla ifrån sig" – men det finns en smärtgräns för allt och vi börjar närma oss den nu. Tidigare beslut kullkastas med att det skärs nästan 10% i budgeten som låg till grund för besluten. Då kan vi inte längre känna att det är våra beslut och vårt ansvar i samma grad.
Vi återkommer i det riktiga budgetarbetet i höst. Egentligen är vår uppfattning att vi kan sitta still i båten till dess – konjunkturer svänger och ingen – kanske inte ens regeringen själv – vet i nuläget vilka statliga pengar som kommer att skjutas till ytterligare. Under "paniken" sägs människor som också lever i någon sorts sammanhang upp och kostnader vältras över på annat håll samtidigt som människor far oerhört illa. Att ställa upp på något sådant är inte att ta ansvar för samhället. Det är att räkna pengar. Det kan andra än politiker göra.
Tony Rosendahls anförande.
Först vill jag säga att det här inte är en budgetfullmäktige utan planeringsförutsättningar. Vad vi egentligen har att ta ställning till idag är ett sparförslag ifrån majoriteten. Ett sparförslag som saknar både konsekvensanalyser och ett ordentligt underlag och som berör många människors framtid.
När det gäller förslaget att lägga städning på entreprenad så saknas både konsekvensanalys och underlag. De pengar man tror sig spara är ingenting annat än en glädjekalkyl gripen direkt ur luften och baserad på en rundringning till andra kommuner där man sen har sållat bort de kommuner som har tagit tillbaka städningen i kommunal regi. Det är moraliskt oansvarigt att skicka ut 75 personer i en osäker framtid. Vilka garantier finns för att de får behålla jobben? Vilka garantier finns för att man inte får sämre lön eller arbetsförhållanden. Var finns ansvarstagandet i det beslutet? Var finns arbetsgivaransvaret och vart har de fina orden om Katrineholms kommun som en attraktiv arbetsgivare med en kvalitativ personalstyrka tagit vägen?
Att lägga ut på entreprenad ger oftast inte det önskade resultatet som man vill ha kostnadsmässigt, utan visar sig i längden ofta bli en dyrare lösning eller alternativt så innebär det en kraftig kvalitetssänkning. En kvalitetssänkning som kommer att ge en försämrad arbetsmiljö i skolan för våra barn, ungdomar och den personal som är kvar. Vi vet alla hur det har gått med sjukhusstädning runtom i landet när det har lagts ut på entrepenad. Pressad städpersonal som har 3 minuter på sig för att städa en toalett. Ingen tid till att hjälpa en patient som har tappat något på golvet eftersom det inte ingår i arbetsuppgifterna. Allt som inte regleras i en noggrant utformad upphandling blir en extra kostnad för köparen av tjänsten. När det gäller den mänskliga och sociala sidan så blir det en utarmning. Kommer det att fortsätta att städas dagtid eller läggs det på kvällarna och morgnarna? Det innebär i så fall att det blir färre vuxna i skolan och det är väl ingen som räknar med att ett privat städbolag, om de skulle städa på dagtid, även kommer att ta sig tid att vara en vän eller en stöttepelare till våra barn och ungdomar.
På bildningsnämndens område berör förslaget 17 tjänster och för vård och omsorg 27. Återigen är det de områden där människor som kanske har störst behov av hjälp och stöd som får ta den största smällen. Är det ansvarsfullt? Är det moraliskt försvarbart? Kommer de elever som har behov av särskilt stöd även fortsättningsvis att få hjälp. Det är bara ett av många frågetecken kring sparförslaget samtidigt som konsekvensanalysrena lyser med sin frånvaro.
Ett område som kommer lindrigt undan i majoritetens sparförslag är näringslivskontoret. En halv miljon sparas på en verksamhet som har väldigt svårt att redovisa vad man bidrar med till Katrineholms utveckling. Av någon anledning verkar näringslivskontoret betraktas som någon form av strategisk resurs som man inte får röra. Jag vill hävda tvärtom, att kommunens strategiska resurs utgörs av hemtjänstpersonal, städare, elevassistenter, lärare, parkarbetare och alla andra som ser till att hjulen rullar i kommunen. När de tas bort utarmas den kommunala verksamheten och därmed blir förutsättningarna sämre för framtiden. Fler människor i arbetslöshet gagnar inte vare sig kommunen eller näringslivet för att inte tala om den mänskliga tragedin med allt vad det innebär av psykisk och ekonomisk stress för individen när man tvingas ut i en ofrivillig arbetslöshet. Var finns kommunens ansvar för de människorna?
När det sen gäller att öronmärka pengar till citybanan och andra projekt så är det vänsterpartiets uppfattning att de pengarna i dessa tider gör större nytta i kommunen.
När allt kommer kring så väljer man den enkla lösningen. Att snabbt spara pengar genom att göra sig av med folk. Inga visioner och inga ambitioner, skär rakt av med en fin rund procentsats. Var finns politiken? Var finns ideologin? Var finns konsekvensanalysen? Vi kunde lika gärna överlåta åt tjänstemännen att sköta de här besluten om inte ambitionen hos oss politiker är större än så. Eller är det så att majoriteten i Katrineholm har sällat sig till och delar oppositionens syn på marknadsliberalismens egen förträfflighet? Vänsterpartiet gör inte det.
I den fortsatta debatten var majoriteten hårt pressad när vänsterpartiet flera gånger frågade efter underlag, beräkningar och konsekvensanalyser. Några direkta svar på frågorna fick vi inte.
Vänsterpartiet fick ta emot kritik från företrädare för FP, MP och S men vi stod fast vid vår linje och hade svar på tal på angreppen. I gårdagens debatt var det vänsterpartiet som stod fast och skiljde sig från mängden. De övriga partierna i fullmäktige börjar alltmer likna varandra.
Tony Rosendahl